Dag 1

Utsikt från vår balkong på kvällen. Vi har hela Borghese-parken utanför hotelldörren och på översta våningen i hotellet har man en magnifik utsikt över pinjeträdens toppar när vi äter frukost.

Familjen Bingmert besöker Spanska Trappan och passar på att föreviga sig själva.

Ful fisk vid Piazza del Popolo, där man höll på att bygga upp någon slags scen, kanske för kvällens fotbollsmatch mot Spanien, men det fick vi aldrig veta. Obelisken i mitten på torget är över 3000 år gammal.

I nederkant på bilden ser du den gamla obelisken. I förgrunden en något modernare person. I bakgrunden ses S:t Peterskyrkans kupol. Där har vi inte varit ännu. Det stora röda korset är scenen jag nämnde i inlägget ovan.

Micke poserar framför en av många kyrkokupoler. Till vänster skymtas ett arkitektoniskt vidunder, den enorma Viktor Emanuel-monumentet, som byggdes för att hylla Italiens första kung – Emanuell den andra av Sardinien. Kallas i folkmun för Bröllopstårtan eller skrivmaskinen och anses inte riktigt passa in i omgivningen.

Välförtjänt rast i Borghese-parken, efter att ha gått runt i timmar i den närmast olidliga hettan. Rom bjuder på klarblå himmel med temperaturer i skuggan en bit över 30-strecket. Ölen var som tur var betydligt kallare.

I Rom kastar solen inga långa skuggor. Mössa på huvudet är att rekommendera för dem med lätt håravfall. Inga namn nämnda - men det är Micke som har keps.

Ännu en av Anitas ättlingar ler mot kameran vid Fontana di Trevi. På bilden syns bara jag, men bakom kameran står åtminstone 1204 andra ättlingar och nyfikna och väntar på att få komma ner och plaska med fingrarna i vattnet. Dolce Vita är ganska trångbebott numera.

Den tidigare omnämnda bröllopstårtan – eller skrivmaskinen om man så vill. Pampig och stor, men rätt malplacé. Vi gick förbi den i jakt på en pub att avnjuta kvartsfinalen mellan Italien och Spanien. Lika bra att fotografera den när man ändå var där.

Dag 2

I Borgheseparken kan man surfa i ett antal Wi FI-zoner. Det skulle vara gratis enligt guideboken, men den tycks ha några dagar för mycket på nacken, för nu har de minsann kommit på att det går att ta betalt. Inga fria luncher här inte.

Bästa sättet att ta sig runt i parken, en dubbelsitsig liten cykelbil med skönt skuggande tak. När man trampar så kickar en liten elmotor igång och hjälper till, så det är oerhört lätt att ta sig fram, även i uppförsbackar. Vi hyrde den för att kunna utforska hela parken, något som inte är rimligt till fots. Den får Hagaparken att verka liten. I ena änden av parken finns ett känt museum, Villa Borghese,  som vi cyklade förbi – vi sparar det besöket till någon annan dag.

I parkens konstgjorda damm, finns jämte ett joniskt tempel till Asklepios (hälsans gud) ära också en otrolig mängd sköldpaddor. Här är en av de mer färglada solande sköldbärarna.

Jag sitter på trappen till ett nyklassisistiskt tempel till gudinnan Dianas (jaktgudinna) ära.

 

Vårt rum sett från dörren. Det är väldigt hårda sängar vilket jag har kommit på är det enda sättet en säng ska vara på. Jag sover sååå gott! Vi har en alldeles egen balkong som nyttjas till champangedrickande.

Min make fyller på vattenflaskorna i en av Roms många fontäner. Vattnet hämtas från bergen i ett system av ledningar och akvedukter som knappt ändrat sig sen medeltiden. Just den här fontänen är ett av Berninis mest anspråkslösa verk och är smyckad med bin, Familjen Barberinis symbol. På fontänen står att vattnet är till för både människor och djur.

En lång dag avslutas med champange på balkongen. Solen går ned över Borgheseparken och pinjeträden skapar dramatiska siluetter mot himlen.

Dag 3

Godmorgon! Frukostbuffén är jättebra och består av massor av frukt, flertalet ostar och korvar och skinkor, yoghurt, flingor, marmelader och juicer. Här laddar jag inför en dag i det antika Rom.

Nu är vi här, solen strålar från en himmel utan ett moln och det är 34 grader i skuggan. Jag poserar framför Konstantins triumfbåge som uppfördes år 315 e.Kr för att fira Konstantins seger över sin medkejsare, Maxentius.

Alla tips vi fick sa att vi skulle köpa biljetterna vid Palatinen istället för vid Colusseum och visst var kön kortare men solen var lika intensiv! 30 min köade vi och när vi kom fram till luckan fick vi reda på att vi bara hade kunnat gå in med Rompasset vi köpt tidigare samma morgon. SNOPET! Notera dock det snygga amerikastuket jsg kör med… solhatt, solglasögon och solfjäder… häpp!

Domus Augustana var en gång i tiden det palats som de uphöjda kejsarna residerade i. På fotot syns resterna av fontänen som var placerad mitt på den försänkta borggården.

Tro det eller ej men ibland så fläktade det faktiskt till… Jag guidade Bing och läste högt om allt vi gick förbi, vi är väldigt duktiga på det gamla Rom nu

Översikt över Forum. Statyerna i förgrunden flankerar den centrala borggården i Vestalernas hus. En vestal var en ung flicka som valdes ut för att vakta Vestas heliga eld, Vesta var hemmets och härdens gudinna och slocknade elden blev vestalen piskad och avskedad. Elden brann i det tempel som ses till vänster om statyerna. Allt som nu finns kvar är några få pelare i en knappt skönjbar cirkel.

Storslagen vy uppifrån Palatinen ner över Forum och bort mot Coloseum. Kyrktornet hör till Santa Francesca Romana, motoristernas skyddshelgon(!).

Maken med de tre återstående kolonnerna från Castor- och Polluxtemplet. Det byggdes ursprungligen på 400-talet f.Kr men det som syns idag är från 500-talets ombyggnad.

Åtta kolonner är allt som återstår av Saturnustemplet. Saturnus var Italiens mystiska gudakonung som sades ha regerat under en fridfull och blomtrande guldålder där varken slaveri eller krig existerade. Templet uppfördes år 497 f.Kr men lämningarna som finns idag kommer från 42 f.Kr (vilket inte är illa pinkat det heller…)

Micke poserar inne i Coloseum. Det är bara delar kvar av den enorma arenan som användes för alltifrån otrevliga till allt igenom ohyggliga event i början av första årtusendet. Den tog 55.000 åskådare en gång i tiden och har 80 arkadförsedda ingångar. Idag är man hänvisad till en, där de i sann antiterroristanda låter alla gå igenom metalldetektorer.

Välförtjänt paus och matrast efter en mycket lång dag i solen. Ölen delade vi på, den var kall och god, men huvudnumret här nere är vatten. Litervis av vatten.

Penne al’Arrabiata! Beställd utan att Micke egentligen visste vad det var – men eftersom rätten ingår i den hysteriskt roliga Eddie Izzy-sketchen med Star Wars-figurer, så var han bara tvungen att ta in den. Stark och god tomatsås visade det sig.

Precis utanför vårt hotell avgår buss 116 och idag fick vi reda på att den var rena turisttrippen. Den ingår i ett fåtal linjer som trafikeras av tre meter korta elbussar som är de enda som kan ta sig igenom centrala roms myller av smågator. Självklart var vi tvungna att testa den på kvällen och efter en makalös resa genom hela gamla stan (som om inte hela Rom var en "gammal stad") så hamnade vi till sist vid slutstationen – bussgaraget vid Peterskyrkan. Vad vi inte visste var att busschauffören här tog en rätt lång paus och att vi var strandade i garaget. Nåja, det gick att ha kul i bussen på egen hand till synes

Dag 4

Denna dag inleddes med en repris på gårdagskvällen – dvs buss 116 till Petersplatsen. Påven erbjuder visst audiens på onsdagar och "when in Rome".. Väl på plats hittade vi en lucka vid en av de många staketen och avspärrningarna på Petersplatsen, där en GB-glassgubbe vankade omkring i Solen. Så ser tydligen Påvens personliga högvakt ut och det här var en av de höga vakterna.

Efter trekvarts väntan visade det sig att vi valt en ypperlig plats att svettas på. Påven kom nämligen åkandes i en specialbyggd bil och courtegen passerade precis framför näsan på oss. Här är han på väg fram genom folkmassorna och det var inte bara vi som plåtade.

Iförd röd damhatt vinkade påven glatt till massorna som jublade tillbaks. I högerkant på bilden ses en av många storbildsskärmar där de längre bak i leden kunde se spektaklet förstorat. Skärmarna användes senare till att zooma in en simultantolk som översatte talet till teckenspråk. Vi kan varken italienska eller teckenspråk, så oss hjälpte det inte.

Så här nära kom vi Påven och vi antar att vi därmed är välsignade för andra gången på mindre än en vecka.

Översiktsbild över Petersplatsen och kyrkan. På podiet som knappt syns i underkant av de mittersta pelarna sitter Påven på sin tron. Bakom pelarraden finns en hall (om man kan kalla ytan utanför kyrkporten så) som är så stor att vi tror på fullt allvar att vi skulle kunna ställa in hela vårt trevångings hyreshus där utan problem. Kupolen är hela 135 meter hög inne i kyrkan. Kaknästornet är 155 för att göra en jämförelse.

De lyckliga tu tar en paus i skuggan av pelargången som omger Petersplatsen. Temperaturen är vid det här laget uppe i 35 grader i skuggan. Ute på "Piazza San Pietro" kändes det närmare kokpunkten ett tag.

Efter audiensen hos Påven gick vi runt murarna till det enorma Vatikanmuséet. Fjorton euro per skalle kändes först lite i överkant, men det visade sig vara rena fyndet. Det finns åtskilliga timmar av konstskatter att åtnjuta här och överdådet känner inga gränser. I museet ryms en mängd mindre tema-muséer, som exempelvis egyptiska samlingen där Micke står bredvid Anubis på den här bilden. Vi lät kameran vila större delen av besöket eftersom blixt inte uppskattas av de många (hundratals!) vakterna och utan blixt var det svårt att få bilder som man inte ändå kan köpa på vykort utanför.

Trots sin lycka kände Lina sig manad att posera vid Fortuna, en av ändlöst många statyer i gregorianska flygeln. Vi köpte en guidebok för att kunna läsa lite om vad vi såg, men det handlade efter ett tag nästan om att gå raskt för att över huvud taget komma fram till huvudnumret, Sixtinska Kapellet, innan hungern skulle ta överhand. Vi gjorde vårt bästa för att se allt och tog den "långa rundan" i guideboken.

Efter att ha gapat över det Sixtinska Kapellets storslagenhet, där vi dock inte fick fotografera alls, så gick vi några kvarter bort ifrån de värsta turistfällorna och gapade stort över ett par goda varma mackor och ett par riktigt kalla inhemska öl. Mackorna var goda, ölen mest kall, men bägge slank ner utan problem.

Inget besök i Vatikanen är komplett utan en rundtur inne i den enorma Sankt Petersbasilikan. Även här var det en lång kö, fram till den för dagen tredje metalldetektorn. Det är svårt att med ord beskriva känslan av att komma in i en kyrka som med lätthet rymmer en och annan fotbollsplan och som är högre än något hus i Stockholm. Kyrkan stod i sin nuvarande form klar i början av 1600-talet, då den ersatte den tidigare som befanns osäker på 1400-talet. Den är byggd över den plats där Petrus begravdes 64 e.Kr. Interiören är helt fantastiskt vacker och överdrivet överdådig. Golv, väggar och tak är smyckade med en slående detaljrikedom.

Detalj ur takkupolen, som ritades av Michelangelo (men fullbordades inte under hans levnad). Den är 136 meter hög och de våghalsiga (som dessutom är villiga att avstå ytterligar en bunt euro) kan gå på en avsats några tiotal meter från toppen. Vi nöjde oss med att se dem som myror där uppe och förundras över hur man kunnat bygga något så storslaget, långt innan byggkranar och andra moderna hjälpmedel.

Dags att åka hem. Klockan är nu halv fyra på eftermiddagen och Micke började drabbas av vätskebrist. Det var fler källor och vattenkranar i Forum och Paladinen än här i Vatikanen, så det var svårt att fylla på vattenflaskorna. Buss 116 väntade på att få bumpa oss tillbaks över kullerstenarna till hotellet och en försenad siesta.

Tack för idag, nu är det efter midnatt och vi är egentligen redan inne på dag 5. Vi återkommer!
/Lina & Micke

Dag 5

Utsikten från frukostmatsalen mot Spanska Trappan och Vatikanstaten.

Precis under vå balkong går den omtalade 116-bussen. 3 meter lång, åtta sittplatser och går på el. Körs av en trafikgalning i 75 km/timmen på gator smalare än Mårten Trotsigs gränd. Det är gymt rolig att åka med dock.

Gelati! Glassbergen tornade upp sig emot oss och vi var bara tvugna att försöka slipa av topparna. Den är ljuvlig den italienska glassen. Vin, pasta och glass är fantastiskt i Italien, åk dit ochg ät! Köp sen ett gymkort!

Ytterligare en av många fontäner i Rom, denna nådde man dock inte upp till mynningen på och att fylla på flaskan i basängen är inte att rekomendera. Till att stänka ned sig ur och på så sätt svalka av sig fungerade den dock utmärkt till. Just denna låg längst Via Giulia, en snörrät gata i Rom. Den anlades i början av 1500-talet på uppdrag av påven Julius II och bär hans namn. Via Giulia är 1 km lång och kantas av ett flertal palats och kyrkor

Tiberön nås via Ponte Fabrizio från den vänstra stranden eller via Ponte Cestio från den högra stranden, där stadsdelen Trastevere är belägen. Ponte Fabrizio, även benämnd Ponte dei Quattro Capi, är den äldsta bron i Rom som ännu är i bruk. Den byggdes av en viss Lucius Fabricius 62 f.Kr. Ponte Cestio uppfördes av Lucius Cestius 46 f.Kr., men har undergått flera restaureringar, bland annat 370 och 1892.

Bocca della Verità (italienska ’Sanningens mun’) är en antik marmorplatta, 1,75 meter i diameter, med en skulpterad mask som man kan beskåda i portiken till kyrkan Santa Maria in Cosmedin i Rom. Stoppar du in handen där samtidigt som du ljuger säger sägnen att du får den avbiten. "Jag älskar Micke" sa jag och stoppade in handen Den blev INTE avbiten!

I Trastevere växer vinstockarna direkt ur kullerstenarna  och bildar vackra bågar och girlanger över gränderna. är vill vi bo nästa gång vi kommer hit, en oas i Rom med sina gamla vackra byggnader och små rastauranger.

Kyrkan Santa Maria dell’Orazione e Morte (Saint Mary of the Prayer and Death) är en liten kyrka som ligger längst Via Giulia. Den byggdes 1545 men blev helt ombyggd 1733 av Ferdinando Fuga. Kyrkan blev känd för att dess munkar omhändertog alla de kroppar efter hemlösa och underbemedlade som dog på Roms gator.

Favorit i repris! Vi hittade den här lilla restaurangen vår första kväll i Rom. Ett litet hål i väggen med tunga draperier för dörren. Där inne fanns inte en enda turist utan bara unga Romare som högljut åt och drack medan de tittade på fotboll. Maten var otroligt god, vinet fylligt och servicen underhållande Återkommer vi till Rom får vi försöka hitta dit igen 

Dag 6

Text 

Text 

Text 

Text 

Text 

Campo di Fiori

Text 

Sista kvällen i Rom. Vi hamnade på en uteservering i närheten av Campo di Fiori. Det var 27 plusgrader och så vinet fick konkurrens om att värma mina kinder. Bakom mig har jag en magnefik upplyst fasad av ytterligare en av Roms oändligt många kyrkor.

Det var en mkt mysig liten restaurang med en trevlig meny. Micke provade på en kötträtt medan jag höll mig till pasta.

Min otroligt snygge make står vid Piazza del Pietra och väntar på 116… ständigt denna 116… Men det var en nifty liten buss.